jag och mamma var och handlade på ica nyss, eller ja, det var JAG som handlade. hon hittade nämligen sin syssling som hon inte träffat på år och dar och var givetvis (GIVETVIS) tvungen att stå där och jiddra med henne. typiskt. fick springa runt och leta efter allt möjligt. sen, SEN, när jag virrat runt på ica i 40 min och mamma gjort absolut ingenting för att bidra till shoppingen så ser hon över vagnen. då förväntar jag mig förstås ett "åh, tack lovisa. det var så skönt att slippa handla" eller möjligtvis "jag behövde verkligen prata med min syssling, tack!" (varför hon skulle behöva det är ännu okänt) i vilket fall, åh nej nej, det blev inget tack inte, utan ett "MEN ÅH, du kan ju inte köpa det här brödet. kolla här nu, lovisa, kom hit och kolla. 45 g kolhydrater, varav 9 g sockerarter, det är nästan 10 %, lovisa!" jag himlade med ögonen och sa "SEN NÄR har du blivit kostexpert?" då hugger hon tillbaks med "jag har varit skolsköterska i 10 år" jag muttrar surt, hämtar ett i princip svart bröd, slänger det väääldigt argt ner i vagnen och går med väldigt bestämda steg till kassan.

sen behövde jag visst persilja också, fick springa in på willys, hämtar persiljan på vad som känns som 10 sek. (ungefär) går mot kassorna, och ser att 8 meter långa köer slingrar sig, efter vardera av kassorna! jag ställer mig i den kön som är kortast. framför mig står en fet man med en fullproppad vagn, han vänder sig om. ser på mig. uppifrån och ner. och sen upp igen. sen ser han min persilja. han fortsätter stirra samtidigt som han nonchalant tar upp sin snus, stoppar in den, och vänder sig om. som ingenting. jag liksom viftar med persiljan i luften och skriker ut "HAAALLÅÅ-Å, det är EN PERSILJA, SLÄPP FÖRBI MIG" men icke. ett himla sätt alltså..

så nu ser jag rött. det smakar blod i käftarna. någon ska dö inatt.